sissora

Jag hatar att jag så fort jag släpper en person nära inpå livet så puttar jag den ifrån mig så fort jag blir deppig.

Personer som släpps inpå livet borde väl ändå vara dom som man ska vända sig till när livet är tungt??

För alla runt omkring kan jag hålla masken och hålla skenet uppe.

Men dom som känner mig på djupet är dom som får lida av att jag ser deppig ut och inte är som vanligt.

.

Även om jag är som jag är, så är jag så tacksam för att jag väljer att släppa in dom som vågar vara ärliga.

Dom som vågar säga ifrån, att nä nu räcker det.

Dom som ger mig en käftsmäll och ber mig sluta.

.

Jag hoppas bara att ni som får lära känna mig på djupet inte blir sårade på vägen. För ni ska veta att även om det inte alltid märks så betyder er vänskap mycket för mig.